LE CIEL BLEU

LE CIEL BLE - VinylTempera/cerraColla © C.A Wallén

”le ciel bleu !, le ciel bleu !”
En dag i januari, den mörkaste tiden på året, korta dagar, och
i år var det dessutom flera veckor med mulet väder.
Jag går över kyrkogården. Emot mig kommer ett par gående,
franska turister förstår jag. Kvinnan tittar upp mot Katarina kyrka
och utropar högt och pekar ” Le ciel bleu !, le ciel bleu ! ”.
Jag ser upp mot kyrkans torn och ser att molnen skingrats en aning
och i det grå kunde jag med lite god vilja ana den blå himlen.

”Det kommer aldrig bli som förut” den truismen den har nog
aldrig varit mer trovärdig än nu. En fras jag känner att jag måste
formulera på franska för att försöka förstå på nytt.
Vi känner alla att denna årslånga Corona pandemi är på gränsen
till outhärdlig med den denna sociala distansering, en för ett samhälle
så onaturlig egenskap!
Hur ska man vända sig? vart ska man gå? och vad kommer hända?

Vi vet inte någonting om pandemin och framtiden. Vi kan välja
olika vägar och förhållningssätt, men säkerligen kommer den
okända framtiden att gestalta sig på annat sätt än vi kan föreställa oss nu.
Myndigheterna säger ”håll i och håll ut , håll avstånd och tvätta händerna ”…
Det viktigaste är kanske ändå att man säger till sig själv i sin
isolering att fortsätta arbeta. Att jag faktiskt insisterar på att kommunicera
i min ensamhet. Att jag måste intala mig att jag har något viktigt
att tillföra, att skapa, att fortsätta arbeta …

C.Anders Wallén, 03-2021