MINA ARBETS ANTECKNINGAR.
Nya målningar 2024-25, känt innehåll, konst, minnen …

The Making is where the meaning emerge, becomes known and apparent.

Arbetet i ateljén tvingar mig att resa kors och tvärs i alla riktningar genom ett vidsträckt tankeområde.Idéerna och bilderna är en mängd »landskap« som blivit till under arbetets långa och invecklade resor. Samma eller nästan samma ställen nås ständigt på nytt från olika håll och nya bilder blir till.

När jag målat upp en färg på pannån väcker den ett behov att rättas till, ändras tills den inte längre kräver förändring. Arbetet med ett antal ofärdiga bilder kräver skapande omsorg för att nå fram till den färdiga målningen. När den inte stör mig mer, ger mig »ro«, kan betraktaren få en bild av landskapet, tankeområdet.

Alltså det här är egentligen bara en samling bilder, nya målningar vars relevans ännu är för tidigt för mig att sammanfatta, ordna eller helt hinna ifatt – eller förstå.För att komma över motståndet att börja måla brukar jag måla upp en färg som är fel, eller hitta på spelregler för att komma igång med arbetet.

Jag läser Italo Calvino angående livets tilltrasslade komplexitet »den samtidiga närvaron av de mest disparata ting som tillsammans konstituerar en händelse«.
(Sex punkter inför nästa årtusende, s. 126)

Med Nya Målningar – känt innehåll fortsatte jag med bild i bild idén. Att måla in en bild i sig själv. Då blir det en sorts självrefererande bildloopar. Ibland kombinerar jag olika gestaltningar, en målning på en målning – på samma plats. Likt William Turner som målade in figurativa bilder i de abstrakta atmosfärerna av färg.

Turner är mest känd för sina romantiska landskapsmålningar men med tiden fick Turners konst allt mer uppluckrade konturer. Han blev en viktig föregångare och inspiration till modernt, abstrakt måleri. Många av hans senare målningar är en märklig blandning av målerisk tradition och upplöst färgrymd som pekar fram mot impressionismen.

Torkel Rasmusson skriver i förordet till sin översättning av Pierre Reverdys Skifferplattorna på taket:»I det surrealistiska manifestet 1924 kom André Breton att citera den definition av den poetiska bilden som Reverdy gav i Nord–Sud: ›En bild kan inte uppstå genom en jämförelse, utan istället vid sammanfogandet av två verkligheter mer eller mindre avlägsna från varandra. Ju mer exakta och ju längre från varandra dessa bägge verkligheter befinner sig, desto starkare blir bilden — desto starkare dess emotionella styrka och poetiska aktualitet‹ «.

Denna teoretiska utläggning om poesin skulle kunna uppfattas som en beskrivning av metaforik men är snarare ett försök att överföra de kubistiska målarnas formspråk till poesin, där simultana scener och olika vinklar brukar läggas intill varandra i samma bild.

ibidem [ibi´dem] adverb, samma plats
ibid.• vid vetenskapliga hänvisningar:
i samma skriftliga källa, på samma ställe,
bild i bild ibid.

Eva Trolin och jag träffades på Konstfack 1970 för att sedan fortsätta leva och arbeta tillsammans hela livet. Vi flyttade till Gotland 1979, till ett hus med en stor ateljé. Där arbetade vi sida vid sida med våra skilda uttryckssätt. Evas arbete var alltid förvånande och inspirerande att ta del av. Exempelvis målar Eva 2005 bilder med färgfält, hon bygger färgformer och kompletterar färgformens abstrakta motsvarighet med linjer. En metod jag fortsatt använda mig av i dessa målningar.

Eva drabbades av parkinssons sjukdom och gick ur tiden 2023.
Thomas Millroth skriver om Evas konst i katalogen till Suède & Toiles
»Eva Trolin använder måleriet som uttryck för det ordlösa. Hennes teman är egna erfarenheter, känslor inför en annan människa eller ett tillstånd läsningen av en bok försatt henne i. För att finna en form åt denna erfarenhet målar hon, ganska förutsättningslöst, och under arbetets gång växer motivet och betydelsen fram för henne. Det blir ett förtydligande. I botten ligger egna upplevelser men så småningom sjunker detta alltmer undan och endast bilden återstår. Som ett tillstånd. Bilderna är mycket smyckande och ytmässiga. /… / De är abstrakta men rötterna finns i hennes föregående bildvärld – och i känslornas minnen. Måleriet kan tydliggöra, där inte ens poesins ord räcker.«

Dérive – clinamen – avdrift
Ett begrepp som den romerska diktaren Lucretius, år 50 f.Kr. använder när han i sin stora lärodikt, De rerum natura - Om tingens natur, sammanfattar och propagerar för Epikuros filosofi. Som Lucretius framställer det i sin Epikurostolkning så uppstår den oförutsägbara avdriften, clinamen, när atomerna till följd av sin egen vikt rör sig genom tomrummet.

Plötsligt, på okända tidpunkter och platser, avviker de en smula, inte mycket, men tillräckligt för att deras bana ska förändras. Tack vare denna lilla avvikelse, avdrift i deras banor, så kolliderar de ibland med varandra, klumpas ihop och världen och den fria viljan kan bli till. Om det inte vore för denna avdrift, skulle de alla falla rakt ner genom tomrummet och inga kollisioner uppstå. Inte heller skulle någonting någonsin bli till …

KATALOG utdrag,26 sidor A5 PDF Nya Målningar .